Breed

Dogue de bordeaux anses vara en av Frankrikes äldsta hundraser. Den härstammar förmodligen från alanernas hundar och särskild molossoider från Vautre som Gaston Fébus, greve av Foix, beskriver på 1300-talet i sin bok om jakt. Ordet dogue uppkom i slutet av 1300-talet.

 

I mitten av 1800-talet var dessa gamla doggar knappt kända utanför Aquitaine. Man använde dem för jakt på storvilt, bl.a. vildsvin, till hundslagsmål, som väktare av hem och boskap eller som arbetshund i slakterier. År 1863 ägde den första franska hundutställningen rum i Paris och där visades rasen under sitt nuvarande namn. Den förekom i olika typer: toulouse-, paris- och bordeauxtyp, varav den senare är ursprunget till dagens dogue de bordeaux.

 

Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utdöd efter det andra världskriget, men fick en nystart under 1960-talet. Den första beskrivningen (”Caractère des vrais dogues”) återfinns i Pierre Mégnins bok Le Dogue de Bordeaux från 1896. Den andra standarden finns i J Kunstlers Etude critique du Dogue de Bordeaux 1910. Den tredje standarden utarbetades av Raymond Triquet i samarbete med veterinären Maurice Luquet 1971.

 

Standarden anpassades 1993 efter FCI-modellen vilken bestämdes av General Assembly i Jerusalem 1989 av Raymond Triquet i samarbete med Philippe Sérouil, ordförande i Dogue de Bordeauxklubben (SADB). Den nuvarande standarden formulerades 2007 av Raymond Triquet (hedersordförande i SADB), Sylviane Tompousky (ordförande i SADB) och Philippe Sérouil (ledamot i SADB).

Copyright © All Rights Reserved www.dogues.se • lasse@dogues.se